måndag 12 december 2011

Ljudet av tjugohundraelva.

Så lider ännu ett musikår mot sitt slut och åter igen tävlar musikpressen om att lyckas lista exakt samma skivor. En oklädsam kombination av folklighet och ängslighet med en touch av lathet i mina ögon. Årsbästalistor är ju en av få företeelser där subjektivitet borde premieras. Lista det ni tycker lät bäst...om det sen blir en lista full med trött reggae och överskattade brooklyn-band så fine by me.
Ni har åtminstone varit ärliga. Jag kommer inte hålla med, men det är ju lite det som är poängen med listor över huvud taget.

För att på det smidigaste sättet ge er smakprov på den bästa musiken i år har jag slängt ihop en top-30 lista på Spotify. Dock är ju denna streamningssida en, för mig, sekundär källa för lyssning, mycket också pga att allt bra som släppts i år inte finns där. Men förvånansvärt mycket fanns i år. Tror det bara rör sig om ynka 2 releaser som saknas. De kommer självklart att ges extra mycket uppmärksamhet här.

För er som inte har Spotify (och alla andra också...det är ju några riktigt snygga videor) så är alla artistnamn länkar till klipp och videor, från det aktuella släppet, på diverse videosajter.

Men först...(utan inbördes tjafs, men dock med lite genreindelning)...

30 Best 2011 releases on Spotify by Do the Math.

  • Night Birds - The Other Side of Darkness (Grave Mistake) - Tuff, nyanserad, punkrock med saltstänkta surfvibbar i Dead Kennedys anda. Ömsom snabbt, ömsom melodiskt. Inte så mycket mer som behöver sägas.
  • Cerebral Ballzy - S/T (Cooking Vinyl) - Ett för en gång skull välförtjänt (dock fel ordval) hajpat hardcoreband med en gammal doft av SST & harDCore. Vissa skulle kalla det mossigt, jag kallar det här och nu.
  • Wax Idols - No Future (Hozac Rec) - Karismatiska Heather Fedewa som bland annat har varit med i Hunx & His Punx lever i Wax Idols ut sin aningen mer skev-punkiga Rough Trade-sneglande sida, utan att för den skull flytta helt ut från garaget.
  • Battles - Gloss Drop (Warp) - Rytmkonstnärerna i Battles kom med en ny skiva i år. Gloss Drop är, precis som det iögonfallande omslaget (gjort av gitarristen/basisten Dave Konopka) hintar om, ett gnutta mjukare, klibbigare och mer organiskt alster jämfört med förra skivan Mirrored. Ett album att sjunka ner i, inte ner med.
  • Zombi - Escape Velocity (Relapse) - Att duon Zombi släppt musik sedan 2003 är för mig ganska förvånande, eftersom jag inte hört talas om dem innan. Att Escape Velocity är deras fjärde släpp för extremmetal-bolaget Relapse är ännu mer förbryllande med tanke på hur deras dansanta, småkrautiga, Giorgio Moroder-rock är ljusår från grindcore och death metal. Ett av årets i särklass bästa släpp.
  • Ben Butler & Mousepad - Formed for Fantasy (LOAF) - Att beskriva kanske årets mest intressanta skiva i några meningar är löjligt omöjligt. Det som slår mig är Formed for Fantasy är den ohämmade lekfullheten. Inte så konstigt med upphovsmakarnas bakgrund i den översmala men fortfarande vitala Skwee-scenen. Det funkiga svänget står som utgångspunkt och är väl den enda röda tråd genom detta musikaliska lekland. Gör er en tjänst och lyssna.
  • Austra - Feel It Break (Domino) - Kravlande ur ruinerna av micro-genren witch house kommer Austra som en överlevare. Detta uppnås genom att blanda in ljusare pop-element i den gotiska svärtan och att INTE falla för frestelsen att fejka en överdriven lower-than-low-fi-produktion (som har varit så populärt). Att bandet tagit sitt namnet från en Lettländsk ljusgudinna är ganska logiskt ändå.
  • Death Grips - Ex Military (Third Worlds) - Yeeeaaahhh! Om man kunde spela in ljudet av adrenalin som pumpas fram genom kroppen skulle det nog låta lite som avantgardistiska hip-hop gruppen Death Grips. Perfekt anti-apatisk a till z-vitamininjektion som pumpar upp dina muskler utan att du rör en fena. Som ett Anti-Pop Consortium tvångsmatade med taggtråd och Nitzer Ebb. En väl behövd spark i solar plexus.
  • Xander Harris - Urban Gothic (Not Not Fun) - Titeln säger det mesta; urban gotik. John Carpenter flyttar till Gotham City och börjar klubba. Xander Harris är det senaste tillskottet i min favorittrio skräckfilmsknarkande dansmusiker (som även består av Umberto och Gatekeeper).
  • Com Truise - Galactic Melt (Ghostly International) - Bakom det något ögonbrynshöjande spoonerism-artistnamnet döljer sig Seth Haley. Hans instrumentala vurm för mitten av 80-talet är inte svår att missa även om det filtrerats genom ett tjockt 2011-filter. Precis som nyss nämnda Urban Gothic känns Galactic Melt som ett soundtrack till en fantasieggande imaginär film, i positiv bemärkelse.
  • Gianni Rossi - Star Vehicle O.S.T. (Permanent Vacation) - Och från ett imaginärt soundtrack till ett autentiskt sådant. Steve Moore aka Gianni Rossi levererade i år sitt andra dansanta slasher-soundtrack (första var till Gutterballs från 2009). Det låter sleazigt, ödesmättat och anlaogt precis som ett klassiskt knivmördarsoundtrack ska låta. Har läst att filmen ska vara av "C" klass men musiken är "A" hela vägen.
  • Hauschka - Salon Des Amateurs (Fat Cat Rec) - Hur skulle klubb-/dansmusik låtit om den gjordes på...säg 1960-talet? Kanske lite som den tyske experimentella pianisten och kompositören Volker Bertelmanns senaste alster under sitt alias Hauschka. Hypnotiserande och lekfullt repetativt med små detaljer som bygger upp inre världar.
  • Den Haan - Gods From Outer Space (The Courier of Death) - Gods From Outer Space är en denna brittiska duos skamlösa hyllning till italo, hi-energy & cosmic disco. Dvs min heliga treenighet när det kommer till grunden för bra dansmusik. Vi snackar en överdos av koklockor, taktfasta sequencer-slingor, tuff vocoder, handklapp och härligt gay disco-sång.
  • Tunnels - The Blackout (Thrill Jockey) - Om jag inte visste bättre kunde jag trott att Tunnels var något obskyrt minimal synth demo-band som nyc-skivbolaget Minimal Wave grävt upp till dagsljuset. Nu är det dock så att bakom Tunnels döljer sig Nicholas Bindeman som bl.a även kan höras i artsy Jackie-O Motherfucker. Det är grottig, skitigt, hemmasnickrad musik som pyser och trillskas. Ungefär som jag kan tänka att en av Kraftwerks misslyckade hemmabyggda syntar lät.
  • Andrew Meecham - Monophonic Vol1 (Nang) - Mycket av det som Andrew John Meecham vidrör förvandlas till guld i mina öron. Välljudande Big Two Hundered, Chicken Lips & The Emperor Machine är bara tre grupper som han kan skriva på sitt CV. Nu har han kommit med en finurligt nördig temaplatta där varje låt är döpt efter den modell av analog synthesizer som använts just till den specifika låt. Trots dessa helt olika modeller så är helheten ändå en jämn och sammanhängande historia.
  • Paper - Mischmasch (Novoton) - Sveriges just nu i särklass bästa liveband släppte uppföljaren till den hyllade debuten An Object i år och de gick från klarhet till klarhet. Lite mer elektroniska inslag har smugit sig in sedan sist, utan att för den skull tumma på intensiteten.
  • Ed Wood JR - Silence (A Tant Rêver Du Roi) - Förra året blev jag salig över den Irländska gruppen Adebisi Shanks häpnadsväckande This is the Second album... I år fylls det smått matematiska tomrummet av en besläktad duo från Frankrike döpt efter filmhistoriens sämsta, men även charmigaste, regissör. Silence är en komplex och varierad tummor-gitarr-elektronik-attack som inte är något för den slölyssnande.
  • Vivian Girls - Share The Joy (Polyvinyl Rec) - Hur heter det nu? Sent ska syndare vakna? Det jag har hört av denna numera väletablerade powertrio innan har jag gillat skarpt men för mycket annan musik har kommit i vägen. En av anledningarna att de nu kniper en list-plats med sitt tredje (?) studioalbum är att jag fick bevittna deras talang på scen i år, sen var jag helsåld. Så mycket för första riffet, första demon Math din noob!
  • Slug Guts - Howlin' Gang (Sacred Bones) - De smutsiga och skeva bandens hemvist Sacred Bones har verkligen ett "stall" av artister vars lägstanivå är löjligt hög. Australiensarna (vart ifrån annars?) i Slug Guts låter giftigare och elakare än alla disney-styvmödrar och -häxor kombinerade. Det ekar av landsfränderna The Birthday Party men även av nyare akter som t.ex Clockcleaner. Sorteras under: Heroinrock.
  • Josh T. Pearson - Last of the Country Gentlemen (Mute) - 2001 var året då en skäggig man med en ängels röst hördes på skiva för första gången. Namnet var Josh T. Pearson och hans band var Lift To Experience. En briljant tema-dubbelskiva och sen försvann de lika fort som de dök upp. Nu är han tillbaks med sin första officiella skiva (tillika solodebut) på 10 år. Och ja den utomjordiska, smekande, rösten är fortfarande där.
  • Little Girls - Cults (Hand Drawn Dracula) - Little girls är multi-instrumentalisten Josh McIntyres skapelse. Hypnotiserande shoegaze möter post-punk med lager på lager känsla á la Phil Spector som ändå spänner pop-muskeln så pass hårt att det blir minnesvärt.
  • Moon Duo - Mazes (Souterrain Transmissions) - Slaget mellan Moon Duo och Wooden Shjips var hårt 2011. Egentligen, om jag skall vara helt ärlig, skulle jag nästan lika gärna singlat slant om vem av dem som skulle platsa på listan. Både Mazes och West är nämligen förstaklassiga exempel på välsmakande kak-ofoni (sorry). Men någonstans kände jag ändå att Moon Duo ligger mig aningen närmare om hjärtat. Live står dock skeppen som ganska klara segrare.
  • TV Ghost - Mass Dream (In The Red) - Man kan riktig föreställa sig vålnader av avlidna punkare när man lyssnar på TV Ghosts kusliga art-punk. Både spår av The Cramps och Joy Division kan skönjas på mardrömmen Mass Dream.
  • The Skull Defekts - Peer Amid (Thrill Jockey) - The Skull Defekts släpper kanske sin mest lättillgängliga och starkaste skiva hittills utan att för den skull kompromissa med sitt sound. Om det har med att gamla Lungfish-frontmannen Daniel Higgs har anslutit sig låter jag dock vara osagt. Kan bli deras stora break.
  • True Widow - As High As The Highest Heavens And From The Center To The Circumference Of The Earth (Kemado) - Texas-trion True Widow har själv i intervjuer myntat begreppet "stonergaze" om sin egen musik och även om det är med glimten i ögat så kan det var en ganska bra hint om hur de låter. Som ett slowcore-/shoegazeband som snöat in på Black Sabbath. Den beskrivningen kanske inte säger så mycket men detta är en av mina absoluta favoriter i år. Lyssna själva.
  • Morbus Chron - Sleepers in the Rift (Pulverised) - Det första som slog mig med Sleepers in the Rift var det fantastiska H.P. Lovecraft-doftande omslaget. Och de lyckas ganska bra att illustrera själva musiken också. Dödsmetall i den goda gamla skitiga (svenska) skolan. Inga triggade trummor, inga bajsnödig blastbeats, bara riktigt bra och förvånansvärt stämningsfull (produktionen!) midtempo-death med både snabbare och riktigt grottigt slöa partier.
  • Toxic Holocaust - Conjure & Command (Relapse) - Den till synes ostoppbare och ofantligt kreative thrash-maskinen Joel Grind nu släpper sitt fjärde studioalbum och det låter bättre än på länge. Det första som slår en är den fylliga produktionen, nog THs bästa någonsin t.o.m. Skivan är även bara 10 låtar kort vilket jag tycket är ganska föredömligt. Punk för metal heads, metal för punks.
  • Vektor - Outer Isolation ( Heavy Artillery) - Vektor är i en klass för sig själva. I den till stora delar homogena massa som brukar kallas för New Wave Of Thrash Metal lyser de som en vårdkase och visar vägen för andra band. De följer här upp deras näst intill fulländade debutplatta (Black Future 2009) med ännu ett epos utan dess like. Nyanserat, tekniskt, hårt, snabbt, stämningsfullt, originellt är bara några adjektiv som kan appliceras på Outer Isolation och självklart är temat det samma som förra gången: universums obarmhärtiga mörker.
  • Entrails - The Tomb Awaits (FDA Rekotz) - Från Smålands mörkaste skogar kom något oheligt kravlande 2011. Något oheligt vid namn Entrails. Om du vill höra nyskapande dödsmetall ska du sluta läsa här....men om du vill höra en Sunlight-studios dyrkande best som med fingertoppskänsla spelar döds som om 1991 aldrig tog slut så skall du ge The Tomb Awaits en ordentlig genomlyssning.
  • Charles Bradley - No Time For Dreaming (Daptone Records) - Att en 63 årig album-debutant skulle vara en av de mest lysande stjärnorna på musikhimmelen 2011 var det nog inte många som kunde tro för ett år sedan. Uppbackad av kompbandet Menahan Street Bands autentiska 60-70-talsdoftande funksoul sjunger Bradley innerligt om bl.a sitt hårda liv på vägarna, längtan efter att få uppträda och förlusten av sin bror. Tidlöst, inte retro.
De två släpp som inte gick att finna på spotify är två av årets bästa metal-skivor alla kategorier. Och de är båda Svenska.
  • Antichrist - Forbidden Worlds (High Roller Rec) - Att lilla beskedliga Växjö mitt i hjärtat av Småland är hemvist för två av årets bästa metal-band (även nyss nämnda Entrails härstammar därifrån) är både glädjande och något förvånande. Kanske är det den årliga festivalen Muskelrock som ingjutit lite extra inspiration i byggden?
    Forbidden Worlds är en purists våta dröm. Det doftar tidiga Kreator, Sodom och annan skitig teutonisk thrash metal lång väg. Produktionen är härligt avskalat rå och sången låter som om den är inspelad i någon mörk krypta. Årets debut alla kategorier och med tanke på vilken snackis den redan har blivit så dröjer det nog inte länge innan denna thrash-milis har lagt världen för sina fötter.
  • Dr. Livingdead - S/T (High Roller Rec) - Tror det var runt 2007-2008 som jag av en slump upptäckte fyra snubbar i skelettmasker och bandanas, från Uppsala, som spelade en typ av crossover-thrash som jag aldrig hört från Sverige tidigare. Som en vital mix av Suicidal Tendencies, Tankard, S.O.D. & själsfränderna F.K.Ü., med extremt humoristiska texter. Nu några år senare har vi översvämmats med ganska medioker öl-zombies-skräckfilm-thrash men doktorn sticker fortfarande ut från den mängden genom sina intensiva livespelningar, sin tekniska skicklighet och sin visuella framtoning. Nu äntligen, efter år av hemmagjorda CD-R släpp, har de släppt sitt första helt officiella album. Och det var väl värt väntan!
Ett litet urval av andra som gjorde mycket bra ifrån sig i år: Kriget - Submission / Soft Kill - An Open Door / WU LYF - Go Tell Fire to the Mountain / Turzi Electronique Experience - Education / Gillian Welch - The Harrow & The Harvest / SSS - Problem to the Answer / Mariachi El Bronx - S/T (II) / Dutchess Says - In a FUNG Day T / Moonface - Organ Music Not Vibraphone Like I'd Hoped / Cults - S/T / Reveal - Nocturne of Eyes and Teeth / Evil Madness - Super Great Love / The Ettes - Wicked Kill / Those Dancing Days - Daydreams & Nightmares / The Horn The Hunt - Depressur Jolie / Cult of Youth - S/T / Havok - Time Is Up / Soft Metals - S/T /John Maus - We Must Become the Pitiless Censors of Ourselves / Night Beats - S/T / Vastum - Carnal Law / Veronica Falls - S/T / Jeff the Brotherhood - We Are the Champions / Asobi Seku - Flourescence / Shannon & the Clams - Sleep Talk / Crowbar - Sever the Wicked Hand / Implodes - Black Earth / The Shoes - Crack My Bones / Scraps of Tape - Resident Flux / Aura Noir - Black Thrash Attack / The Dø - Both Ways Open Jaws / Naked on the Vague - Twelve Dark Noons / Dave I.D. - Response / Quit Your Dayjob - Word Domination / Dope Body - Nupping / Touché Amoré - Parting The Sea Between Brightness and Me / Other Lives - Tamer Animals / Timber Timbre - Creep On Creepin' On / Graveyard - Hisingen Blues......och många många fler men nu orkar jag inte lista fler!

Ps. 1. Håller på med en Best of Metal & Punk 2011-lista också. Håll utkik efter den.

Ps. 2. Tre av mina favoriter annars i år är den gravt underskattade Red Dons - Death to Idealism från 2007 och både powerpop-punk pärlan Jungle Fever - Cryin' Blood EP samt blackened thrash galningarna i norska Nekromantheon som kom förra året men som jag upptäckt i år och därmed missade årets lista.

2 kommentarer:

Therese Svensson sa...

YEAH!!!!!!!!!!!!!

Mathias aka Math sa...

I'M BACK! I'm the man behind the maaaask!