onsdagen den 4:e januari 2012

Molto bene!



Dagens fynd! Hittade denna färgstarka pop-karamell för tio kr i en lokal skivbutik. Har snöat in ganska hårt på Italiensk 60-talspop på sistone, kändes som ett naturligt steg efter att ha betat av det Franska ditot. Gruppen I Flippers gästas här av favoriten Edoardo Vianello, känd bl.a för sin hit Tremarella. Kolla in denna underbara "musikvideo" tagen från musik-filmen Questo pazzo pazzo mondo della canzone. Om höfter kunde döda...mamma mia!



Vill ni höra mer italo-pop? Kolla in min spotify-lista Magnifico!- Italiano pop.

D som i djävulsmusik.

Nej detta är inte hämtat från någon post-ironisk re-make på Fem myror är fler än fyra elefanter. Det är detaljer från mitt senaste affischuppdrag, för Sveriges bästa skivbutik; Rundgång. Dennis har styrt upp en ny Rundgångsfest på Babel i Malmö den 04/02. Bl.a skall
jag och min vapendragare Erik/Zuckerzeit spela skivor.

Så här skriver Dennis själv:

"Är det inte väldigt tråkigt med vinter i Malmö? Och visst känns det som en evighet till sommaren? För att få tiden att gå måste vi hitta på nått kul... Jag vet, Rundgångsfest! Varje sommar har vi ju den trevligaste årsfesten av alla, varför inte ställa till med nått liknande mitt i vintern också. Sagt och gjort, lördagen den 4 februari blir det fest i Babelkyrkan. Och som alltid när Rundgång
bokar så bokar vi något
av det bästa som Malmö har att
erbjuda.

Captain Carpet & His Oriental Psychojugend - Vad fan är detta, undrar du säkert. Jo det är helt enkelt VED, världens bästa Malmöband som ibland byter skepnad och blir ett oriental-surf-partyband. Såg dem på Inkonst för någon månad sedan och lyckan var total! Garanterat fest och dans!

Vånna Inget - Det senaste i vågen av Malmöpunk/power-popband, de fick skivkontrakt innan de ens spelat live. Om du gillar Masshysteri, Invasionen, Terrible Feelings eller äldre band som Tant Strul och Pink Champagne så gillar du garanterat Vånna Inget.

Dun Dun - Magnus Sveningsson från The Cardigans satte ihop detta band för nått år sedan och jävlar
vad bra gjort!
Med Erica Rosén och
Christine Owman
i

bandet så kan det inte gå fel, lägg sen på
referenser som tidiga Verve och Spiritualized,
så har
du det perfekta shoegazer/indierockbandet.

Är sjukt nöjd med denna line-up men för att lägga till en prick över i:et eller toppa laget så
har jag bokat 4 av Malmös bästa dj:s också.

Freaks 'n' Geeks håller vanligtvis till på Debaser och skulle jag lista vad de har bokat under alla år skulle du tappa hakan eller skägget. Madeleine och Sanna som driver klubben spelar alltid bästa mixen och denna kväll har jag bestämt att de får härja fritt i baren. Kommer bli extremt kul!

Mathias och Erik från klubbarna Spasm och Who put the bomp? är Malmös bästa nörddj:s. Deras skivsamlingar är de roligaste att bläddra i och deras dansgolv är de roligaste att vara på! Mathias är även en del av Babelklubben Tricks/Tricks/Tricks och Erik var med och startade The Space Between
och drev klubben Moroder med mig.


Detta blir en kväll att minnas! /Dennis - Rundgång"

INFO: Rundgång - Festen! Lördag 4 februari, Babel, 21.00-03.00, 100:-
Kommer även finnas ett fåtal earlybird-biljetter för 80:- på Rundgång.

Med tanke på att det anordnats ett antal Rundgångsfester genom åren och jag har varit på de flesta av dem så kan jag säga att de brukar alltid ha det där lilla extra så missa nu inte detta!


Alla bilder © Mathias Larsson 2012.

tisdagen den 3:e januari 2012

You've got mail.


Ovanligt välkomponerad och estetiskt tilltalande scen för att vara en high school-film.
Kvällens rulle: Secret Admirer (1985)
En liten, något bortglömd, pärla för oss som älskar fånigt charmig men ganska välskriven rom com från det glättiga 80-talet. Storyn kretsar kring ett anonymt kärleksbrev som kommer på villovägar, klassisk förväxlingsintrig.
DTM-betyg:

fredagen den 30:e december 2011

Oljudet av tjugohundraelva.

Lovade även en speciell punk- & metal-årsbästalista. Har blivit lite extra mycket av den varan i år, dels för vår lokala skivdealer DennisRundgång fick metaldille och fyllde sina hyllor, dels pga att jag blev admin på den internationella thrash-metal-gruppen Thrashers Unite på facebook. Dock har det varit övervikt på metalfronten. Har säkert släppts mycket punk och hardcore som jag missat, ni får gärna komma med tips på sådant jag missat.

Precis som med min mer "generella" årsbästa så har jag gjort en top 30 på spotify för punk/metal (ingen direkt inbördes ordning).
Allt finns dock inte så spana in länkarna vid varje bandnamn.
Efter dessa 30 följer en lista på bra släpp som inte går att finna på Spotify (så egentligen är detta längre än en top-30).

Do The Math's Spotify Metal & Punk-list 2011.

  • Parasytic - Poison Minds (Relapse). En oemotståndlig mix av råpunk, crossover & thrash. En av årets i särklass bästa.
  • Vektor - Outer Isolation (Heavy Artillery). Se beskrivning i förra blogginlägget.
  • SSS - Problems to the Answer (Earache). Provokativa, brittiska, crossoverkungarna i Short Sharp Shock släpper sin punkigaste platta någonsin och det låter fantastiskt.
  • Retox - Ugly Animals (Ipecac). All-star band med medlemmar från bl.a The Locust, Cattle Decapitation & Holy Molar. Noisig Aphetamine Reptile Records-rock i 2011-skepnad.
  • Toxic Holocaust - Conjure & Command (Relapse). Se beskrivning i förra blogginlägget.
  • Deep Sleep - Turn Me Off (Grave Mistake). Melodisk 80-talsdoftande punk i samma anda som Zero Boys & Adolescents.
  • Essence - Lost In Violence (Ultimhate Rec). Nytt, ungt, Danskt thrash-metal-band som på sin debut visar mer mognad än vad många band i genren aldrig ens når upp till.
  • Vastum - Carnal Law (20 Buck Spin). Det har kryllat av ny bra old school death metal i år men för mig knep nog Vastum förstapriset i kategorin. Grottigt men stämningsfullt.
  • Orthodox - Baal (Alone Rec). Spansk doom-sludge med texter om religiösa riter, och spansk folklore, framförda av mystiska figurer i kåpor. Låter lika bra på pappret som på skiva.
  • Entrails - The Tomb Awaits (FDA Rekotz). Se beskrivning i förra blogginlägget.
  • Night Birds - The Other Side of Darkness (Grave Mistake). Se beskrivning i förra blogginlägget.
  • Autopsy - Macabre Eternal (Peaceville). Gore-death-pionjärerna i Autopsy levererar ett av sina bästa album 22 år efter debuten Severed Survival.
  • Morbus Chron - Sleepers In the Rift (Pulverised Rec). Se beskrivning i förra blogginlägget.
  • Årabrot - Solar Anus (Fysisk Format). Odefinierbara tyngdmästarna i Norska Årabrot skall helst av allt upplevas live men Solar Anus är ett utmärkt substitut. Eget och massivt.
  • Ravencult - Morbid Blood (Hell's Headbangers). Ösig ruttnande Grekisk black-thrash med betoning på black.
  • Cerebral Ballzy - S/T (Cooking Vinyl). Se beskrivning i förra blogginlägget.
  • Havok - Time Is Up (Candlelight Rec). Ett av de tightaste, mest intensiva banden i new wave of thrash metal-scenen släppte i år den efterlängtade uppföljaren till debutskivan "Burn".
  • Crowbar - Sever the Wicked Hand (eOne Music). Sludge-core-legenderna, ständigt underskattade och missförstådda Crowbar, visar att de är still going strong med sin nionde fullängdare.
  • Moab - Ab Ovo (Kemado Rec). Atmosfärisk post- (hård) rock med mycket Sabbath-vibbar (sången speciellt) som ändå lyckas undvika de fallgropar som Sabbath-efterapande band brukar falla ner i.
  • Brainoil - Death of This Dry Season (20 Buck Spin). Brainoils unika mix av death och rockig sludge gjorde dem till en personlig favorit i år. Rekommenderas varmt.
  • New Lows - Harvest the Carcass (Deathwish Music). Hardcore-kids från Boston som snöat in på skitig death metal och de mörkare sidorna av hardcore. Unikt sound, unikt band.
  • Negative Plane - Stained Glass Revelations (Ajna Offensive). Stämningsfull och fritänkande Black Metal som t.o.m. hypnotiserar BM-skeptiker som jag.
  • Reveal - Nocturne of Eyes and Teeth (High Roller Rec). Ännu ett fantastiskt band från metal-metropolen Uppsala (och tredje grymma HR Rec-släppet i år). Rockig blackened thrash blandas med synthar och nästan progressiva tongångar. Tänk som en blandning av Sarcofago & Death SS. Ett av årets stora överraskningar!
  • Kratic - BlaBla Bullshit (Record Union). Från Norge kommer årets mest konfunderande skiva. Lätt tyngre än alla band jag har hört i år (!) men samtidigt fullt av grungiga teen-angst vibbar. Grunge-sludge någon? Otroligt fascinerande och lovande band som ger mersmak.
  • Craft - Void (Carnal Records). Behöver inte någon närmare presentation? En av årets mest hyllade skivor. Den perfekta blandningen av gammal death och black metal.
  • Red Fang - Murder The Mountains (Relapse). Rockig, nästan catchy, mix av stoner och sludge...och southern rock. Tungt som få men samtidigt nästan radiovänligt.
  • Deathraiser - Violent Agression (Xtreem Music). Brasilianska album-debutanter som visar vart thrash-skåpet ska stå. Håller den Brasilianska traditionen vid liv.
  • Necros Christos - Doom of the Occult (Sepulchral Voice Records). Tematisk, otroligt stämningsfull death/black/doom från Tyskland med folkmusikklingande mellanspel.
  • Crucified Mortals - S/T (Hell's Headbangers). Mycket klassisk, okomplicerad, rakt-på-thrash med death-vibbar.
  • Graveyard - Hisingen Blues (Nuke Blast / Warner). Egentligen kan man ju inte kalla Graveyards autentiska 70-talshårdrock för "metal" men de måste ju ändå få vara med här. Otroligt proffsigt och välljudande gbg-band som med denna skiva troligtvis kommer slå igenom internationellt.
Det var de 30 på listan...här följer resten:

  • Två av de absolut bästa metal-släppen i år nämnde jag lite extra i mitt föregående inlägg: Antichrist - Forbidden World (antagligen årets i särklass bästa) & Dr. Livingdead - S/T. Läs mer om dessa guldklimpar en bit ner.
  • Maim - Deceased To Exist (Soulseller Records). Ojojoj. Ännu ett högkvalitativt death metal-släpp i den gamla svenska skolan, från Sverige. Maim följde upp sin brutala debut From the Womb to the Tomb på ett storstilat sätt.
  • Wrathprayer - The Sun of Moloch: The Sublimation of Sulphur's Essence Which Spawns Death and Life (Nuclear War Now! Productions). Vet egentligen inte, i skrivande stund, om denna skiva är släppt ännu men orka vänta ett år till att får tipsa om detta mästerverk. Tänk dig om ett blackmetalband anlitat Phil Spector som producent, det är så det låter om Chilenska Wrathprayer; evil wall of sound.
  • Ghoul - Transmission Zero (Tankcrimes). De säckklädda galningarna från "creepsylvania" släppte sitt fjärde album i år och de kör vidare med sin mix av thrash/death/populärkultur...dock inte lika mycket instrumental surf denna gång.
  • UX Vileheads - Hardcore XI (Ny Våg/Adult Crash). Sveriges just nu bästa hardcoreband släppte så äntligen sin debutplatta, efter två grymma sjutummare. De fortsätter i sin uppkäftiga tidiga USHC stil som de slipat till perfektion.
  • Vallenfyre - A Fragile King (Century Media). Gregor Mackintosh från Paradise Lost har samlat ihop ett all-star team med medlemmar från bl.a My Dying Bride, Paradide Lost & At The Gates och släpper en temaplatta om sin far som gick bort för något år sedan. Klassisk tidig 90-talsdeath med mycket svenskvibbar.
  • Warbringer - Worlds Torn Asunder (Century Media). Ett av de starkast lysande stjärnorna på New Wave of Thrash Metal-himlen släppte i år sin tredje fullängdare. Tungt med mycket Bay Area-stuk.
  • Pyramido - Salt (Totalrust Music). Malmös doomiga sludgelangare klippte till med en riktig käftspräckare i år. Lär ta dem ut i vida världen ännu mer än tidigare.
  • Mortal Sin - Psychology of Death (Noiseart Rec). Australiensiska legenderna visade att gammal är äldst och att ungdom inte är ett måste för att piska fram välljudande melodiös thrash.
  • Indian - Guiltless (Relapse). Helvetiskt tungt som få i den genre vi skulle kunna kalla Roadburn-metal (post-doom/sludge).
Puh. Där var ett gäng. Men alla dessa har jag mer eller mindre lyssnat på i år.

Till sist vill jag även påpeka att Malmö-punk-powerpop-hoppet Terrible Feelings kanske skrev årets finaste låt när de komponerade Impending Doom. Få som lyckas kombinera tyglad ösighet med en melankolisk och desperat touch lika snyggt (får mig att tänka på tidiga Go-Go's och Australiensiska Tactics).

Årets besvikelse: Anthrax - Worship Music. Det som skulle bli så bra. Första studioplattan sedan Persistence of Time (1990) med Joey Belladonna bakom mikrofonen. Resultatet blir ett spretigt, sliskigt och haltande försök att tända den gamla gnistan. Ömsom anonymt, ömsom FÖR slisk-melodiöst (radioanpassat...Anthrax goes Nickelback?). Och den värdelöst gubbiga covern på Refuseds hit New Noise ska vi inte ens nämna. Nä, gör om gör rätt (tyvärr verkar den gå hem hos deras fans så det är väl jag som har "fel").

Årets skiva-som-kom-i-år-som-borde-vara-grym-men-som-jag-inte-har-hunnit-lyssna-på-ännu: Obnoxious Youth - The Eternal Void (Adult Crash).

måndagen den 12:e december 2011

Ljudet av tjugohundraelva.

Så lider ännu ett musikår mot sitt slut och åter igen tävlar musikpressen om att lyckas lista exakt samma skivor. En oklädsam kombination av folklighet och ängslighet med en touch av lathet i mina ögon. Årsbästalistor är ju en av få företeelser där subjektivitet borde premieras. Lista det ni tycker lät bäst...om det sen blir en lista full med trött reggae och överskattade brooklyn-band så fine by me.
Ni har åtminstone varit ärliga. Jag kommer inte hålla med, men det är ju lite det som är poängen med listor över huvud taget.

För att på det smidigaste sättet ge er smakprov på den bästa musiken i år har jag slängt ihop en top-30 lista på Spotify. Dock är ju denna streamningssida en, för mig, sekundär källa för lyssning, mycket också pga att allt bra som släppts i år inte finns där. Men förvånansvärt mycket fanns i år. Tror det bara rör sig om ynka 2 releaser som saknas. De kommer självklart att ges extra mycket uppmärksamhet här.

För er som inte har Spotify (och alla andra också...det är ju några riktigt snygga videor) så är alla artistnamn länkar till klipp och videor, från det aktuella släppet, på diverse videosajter.

Men först...(utan inbördes tjafs, men dock med lite genreindelning)...

30 Best 2011 releases on Spotify by Do the Math.

  • Night Birds - The Other Side of Darkness (Grave Mistake) - Tuff, nyanserad, punkrock med saltstänkta surfvibbar i Dead Kennedys anda. Ömsom snabbt, ömsom melodiskt. Inte så mycket mer som behöver sägas.
  • Cerebral Ballzy - S/T (Cooking Vinyl) - Ett för en gång skull välförtjänt (dock fel ordval) hajpat hardcoreband med en gammal doft av SST & harDCore. Vissa skulle kalla det mossigt, jag kallar det här och nu.
  • Wax Idols - No Future (Hozac Rec) - Karismatiska Heather Fedewa som bland annat har varit med i Hunx & His Punx lever i Wax Idols ut sin aningen mer skev-punkiga Rough Trade-sneglande sida, utan att för den skull flytta helt ut från garaget.
  • Battles - Gloss Drop (Warp) - Rytmkonstnärerna i Battles kom med en ny skiva i år. Gloss Drop är, precis som det iögonfallande omslaget (gjort av gitarristen/basisten Dave Konopka) hintar om, ett gnutta mjukare, klibbigare och mer organiskt alster jämfört med förra skivan Mirrored. Ett album att sjunka ner i, inte ner med.
  • Zombi - Escape Velocity (Relapse) - Att duon Zombi släppt musik sedan 2003 är för mig ganska förvånande, eftersom jag inte hört talas om dem innan. Att Escape Velocity är deras fjärde släpp för extremmetal-bolaget Relapse är ännu mer förbryllande med tanke på hur deras dansanta, småkrautiga, Giorgio Moroder-rock är ljusår från grindcore och death metal. Ett av årets i särklass bästa släpp.
  • Ben Butler & Mousepad - Formed for Fantasy (LOAF) - Att beskriva kanske årets mest intressanta skiva i några meningar är löjligt omöjligt. Det som slår mig är Formed for Fantasy är den ohämmade lekfullheten. Inte så konstigt med upphovsmakarnas bakgrund i den översmala men fortfarande vitala Skwee-scenen. Det funkiga svänget står som utgångspunkt och är väl den enda röda tråd genom detta musikaliska lekland. Gör er en tjänst och lyssna.
  • Austra - Feel It Break (Domino) - Kravlande ur ruinerna av micro-genren witch house kommer Austra som en överlevare. Detta uppnås genom att blanda in ljusare pop-element i den gotiska svärtan och att INTE falla för frestelsen att fejka en överdriven lower-than-low-fi-produktion (som har varit så populärt). Att bandet tagit sitt namnet från en Lettländsk ljusgudinna är ganska logiskt ändå.
  • Death Grips - Ex Military (Third Worlds) - Yeeeaaahhh! Om man kunde spela in ljudet av adrenalin som pumpas fram genom kroppen skulle det nog låta lite som avantgardistiska hip-hop gruppen Death Grips. Perfekt anti-apatisk a till z-vitamininjektion som pumpar upp dina muskler utan att du rör en fena. Som ett Anti-Pop Consortium tvångsmatade med taggtråd och Nitzer Ebb. En väl behövd spark i solar plexus.
  • Xander Harris - Urban Gothic (Not Not Fun) - Titeln säger det mesta; urban gotik. John Carpenter flyttar till Gotham City och börjar klubba. Xander Harris är det senaste tillskottet i min favorittrio skräckfilmsknarkande dansmusiker (som även består av Umberto och Gatekeeper).
  • Com Truise - Galactic Melt (Ghostly International) - Bakom det något ögonbrynshöjande spoonerism-artistnamnet döljer sig Seth Haley. Hans instrumentala vurm för mitten av 80-talet är inte svår att missa även om det filtrerats genom ett tjockt 2011-filter. Precis som nyss nämnda Urban Gothic känns Galactic Melt som ett soundtrack till en fantasieggande imaginär film, i positiv bemärkelse.
  • Gianni Rossi - Star Vehicle O.S.T. (Permanent Vacation) - Och från ett imaginärt soundtrack till ett autentiskt sådant. Steve Moore aka Gianni Rossi levererade i år sitt andra dansanta slasher-soundtrack (första var till Gutterballs från 2009). Det låter sleazigt, ödesmättat och anlaogt precis som ett klassiskt knivmördarsoundtrack ska låta. Har läst att filmen ska vara av "C" klass men musiken är "A" hela vägen.
  • Hauschka - Salon Des Amateurs (Fat Cat Rec) - Hur skulle klubb-/dansmusik låtit om den gjordes på...säg 1960-talet? Kanske lite som den tyske experimentella pianisten och kompositören Volker Bertelmanns senaste alster under sitt alias Hauschka. Hypnotiserande och lekfullt repetativt med små detaljer som bygger upp inre världar.
  • Den Haan - Gods From Outer Space (The Courier of Death) - Gods From Outer Space är en denna brittiska duos skamlösa hyllning till italo, hi-energy & cosmic disco. Dvs min heliga treenighet när det kommer till grunden för bra dansmusik. Vi snackar en överdos av koklockor, taktfasta sequencer-slingor, tuff vocoder, handklapp och härligt gay disco-sång.
  • Tunnels - The Blackout (Thrill Jockey) - Om jag inte visste bättre kunde jag trott att Tunnels var något obskyrt minimal synth demo-band som nyc-skivbolaget Minimal Wave grävt upp till dagsljuset. Nu är det dock så att bakom Tunnels döljer sig Nicholas Bindeman som bl.a även kan höras i artsy Jackie-O Motherfucker. Det är grottig, skitigt, hemmasnickrad musik som pyser och trillskas. Ungefär som jag kan tänka att en av Kraftwerks misslyckade hemmabyggda syntar lät.
  • Andrew Meecham - Monophonic Vol1 (Nang) - Mycket av det som Andrew John Meecham vidrör förvandlas till guld i mina öron. Välljudande Big Two Hundered, Chicken Lips & The Emperor Machine är bara tre grupper som han kan skriva på sitt CV. Nu har han kommit med en finurligt nördig temaplatta där varje låt är döpt efter den modell av analog synthesizer som använts just till den specifika låt. Trots dessa helt olika modeller så är helheten ändå en jämn och sammanhängande historia.
  • Paper - Mischmasch (Novoton) - Sveriges just nu i särklass bästa liveband släppte uppföljaren till den hyllade debuten An Object i år och de gick från klarhet till klarhet. Lite mer elektroniska inslag har smugit sig in sedan sist, utan att för den skull tumma på intensiteten.
  • Ed Wood JR - Silence (A Tant Rêver Du Roi) - Förra året blev jag salig över den Irländska gruppen Adebisi Shanks häpnadsväckande This is the Second album... I år fylls det smått matematiska tomrummet av en besläktad duo från Frankrike döpt efter filmhistoriens sämsta, men även charmigaste, regissör. Silence är en komplex och varierad tummor-gitarr-elektronik-attack som inte är något för den slölyssnande.
  • Vivian Girls - Share The Joy (Polyvinyl Rec) - Hur heter det nu? Sent ska syndare vakna? Det jag har hört av denna numera väletablerade powertrio innan har jag gillat skarpt men för mycket annan musik har kommit i vägen. En av anledningarna att de nu kniper en list-plats med sitt tredje (?) studioalbum är att jag fick bevittna deras talang på scen i år, sen var jag helsåld. Så mycket för första riffet, första demon Math din noob!
  • Slug Guts - Howlin' Gang (Sacred Bones) - De smutsiga och skeva bandens hemvist Sacred Bones har verkligen ett "stall" av artister vars lägstanivå är löjligt hög. Australiensarna (vart ifrån annars?) i Slug Guts låter giftigare och elakare än alla disney-styvmödrar och -häxor kombinerade. Det ekar av landsfränderna The Birthday Party men även av nyare akter som t.ex Clockcleaner. Sorteras under: Heroinrock.
  • Josh T. Pearson - Last of the Country Gentlemen (Mute) - 2001 var året då en skäggig man med en ängels röst hördes på skiva för första gången. Namnet var Josh T. Pearson och hans band var Lift To Experience. En briljant tema-dubbelskiva och sen försvann de lika fort som de dök upp. Nu är han tillbaks med sin första officiella skiva (tillika solodebut) på 10 år. Och ja den utomjordiska, smekande, rösten är fortfarande där.
  • Little Girls - Cults (Hand Drawn Dracula) - Little girls är multi-instrumentalisten Josh McIntyres skapelse. Hypnotiserande shoegaze möter post-punk med lager på lager känsla á la Phil Spector som ändå spänner pop-muskeln så pass hårt att det blir minnesvärt.
  • Moon Duo - Mazes (Souterrain Transmissions) - Slaget mellan Moon Duo och Wooden Shjips var hårt 2011. Egentligen, om jag skall vara helt ärlig, skulle jag nästan lika gärna singlat slant om vem av dem som skulle platsa på listan. Både Mazes och West är nämligen förstaklassiga exempel på välsmakande kak-ofoni (sorry). Men någonstans kände jag ändå att Moon Duo ligger mig aningen närmare om hjärtat. Live står dock skeppen som ganska klara segrare.
  • TV Ghost - Mass Dream (In The Red) - Man kan riktig föreställa sig vålnader av avlidna punkare när man lyssnar på TV Ghosts kusliga art-punk. Både spår av The Cramps och Joy Division kan skönjas på mardrömmen Mass Dream.
  • The Skull Defekts - Peer Amid (Thrill Jockey) - The Skull Defekts släpper kanske sin mest lättillgängliga och starkaste skiva hittills utan att för den skull kompromissa med sitt sound. Om det har med att gamla Lungfish-frontmannen Daniel Higgs har anslutit sig låter jag dock vara osagt. Kan bli deras stora break.
  • True Widow - As High As The Highest Heavens And From The Center To The Circumference Of The Earth (Kemado) - Texas-trion True Widow har själv i intervjuer myntat begreppet "stonergaze" om sin egen musik och även om det är med glimten i ögat så kan det var en ganska bra hint om hur de låter. Som ett slowcore-/shoegazeband som snöat in på Black Sabbath. Den beskrivningen kanske inte säger så mycket men detta är en av mina absoluta favoriter i år. Lyssna själva.
  • Morbus Chron - Sleepers in the Rift (Pulverised) - Det första som slog mig med Sleepers in the Rift var det fantastiska H.P. Lovecraft-doftande omslaget. Och de lyckas ganska bra att illustrera själva musiken också. Dödsmetall i den goda gamla skitiga (svenska) skolan. Inga triggade trummor, inga bajsnödig blastbeats, bara riktigt bra och förvånansvärt stämningsfull (produktionen!) midtempo-death med både snabbare och riktigt grottigt slöa partier.
  • Toxic Holocaust - Conjure & Command (Relapse) - Den till synes ostoppbare och ofantligt kreative thrash-maskinen Joel Grind nu släpper sitt fjärde studioalbum och det låter bättre än på länge. Det första som slår en är den fylliga produktionen, nog THs bästa någonsin t.o.m. Skivan är även bara 10 låtar kort vilket jag tycket är ganska föredömligt. Punk för metal heads, metal för punks.
  • Vektor - Outer Isolation ( Heavy Artillery) - Vektor är i en klass för sig själva. I den till stora delar homogena massa som brukar kallas för New Wave Of Thrash Metal lyser de som en vårdkase och visar vägen för andra band. De följer här upp deras näst intill fulländade debutplatta (Black Future 2009) med ännu ett epos utan dess like. Nyanserat, tekniskt, hårt, snabbt, stämningsfullt, originellt är bara några adjektiv som kan appliceras på Outer Isolation och självklart är temat det samma som förra gången: universums obarmhärtiga mörker.
  • Entrails - The Tomb Awaits (FDA Rekotz) - Från Smålands mörkaste skogar kom något oheligt kravlande 2011. Något oheligt vid namn Entrails. Om du vill höra nyskapande dödsmetall ska du sluta läsa här....men om du vill höra en Sunlight-studios dyrkande best som med fingertoppskänsla spelar döds som om 1991 aldrig tog slut så skall du ge The Tomb Awaits en ordentlig genomlyssning.
  • Charles Bradley - No Time For Dreaming (Daptone Records) - Att en 63 årig album-debutant skulle vara en av de mest lysande stjärnorna på musikhimmelen 2011 var det nog inte många som kunde tro för ett år sedan. Uppbackad av kompbandet Menahan Street Bands autentiska 60-70-talsdoftande funksoul sjunger Bradley innerligt om bl.a sitt hårda liv på vägarna, längtan efter att få uppträda och förlusten av sin bror. Tidlöst, inte retro.
De två släpp som inte gick att finna på spotify är två av årets bästa metal-skivor alla kategorier. Och de är båda Svenska.
  • Antichrist - Forbidden Worlds (High Roller Rec) - Att lilla beskedliga Växjö mitt i hjärtat av Småland är hemvist för två av årets bästa metal-band (även nyss nämnda Entrails härstammar därifrån) är både glädjande och något förvånande. Kanske är det den årliga festivalen Muskelrock som ingjutit lite extra inspiration i byggden?
    Forbidden Worlds är en purists våta dröm. Det doftar tidiga Kreator, Sodom och annan skitig teutonisk thrash metal lång väg. Produktionen är härligt avskalat rå och sången låter som om den är inspelad i någon mörk krypta. Årets debut alla kategorier och med tanke på vilken snackis den redan har blivit så dröjer det nog inte länge innan denna thrash-milis har lagt världen för sina fötter.
  • Dr. Livingdead - S/T (High Roller Rec) - Tror det var runt 2007-2008 som jag av en slump upptäckte fyra snubbar i skelettmasker och bandanas, från Uppsala, som spelade en typ av crossover-thrash som jag aldrig hört från Sverige tidigare. Som en vital mix av Suicidal Tendencies, Tankard, S.O.D. & själsfränderna F.K.Ü., med extremt humoristiska texter. Nu några år senare har vi översvämmats med ganska medioker öl-zombies-skräckfilm-thrash men doktorn sticker fortfarande ut från den mängden genom sina intensiva livespelningar, sin tekniska skicklighet och sin visuella framtoning. Nu äntligen, efter år av hemmagjorda CD-R släpp, har de släppt sitt första helt officiella album. Och det var väl värt väntan!
Ett litet urval av andra som gjorde mycket bra ifrån sig i år: Kriget - Submission / Soft Kill - An Open Door / WU LYF - Go Tell Fire to the Mountain / Turzi Electronique Experience - Education / Gillian Welch - The Harrow & The Harvest / SSS - Problem to the Answer / Mariachi El Bronx - S/T (II) / Dutchess Says - In a FUNG Day T / Moonface - Organ Music Not Vibraphone Like I'd Hoped / Cults - S/T / Reveal - Nocturne of Eyes and Teeth / Evil Madness - Super Great Love / The Ettes - Wicked Kill / Those Dancing Days - Daydreams & Nightmares / The Horn The Hunt - Depressur Jolie / Cult of Youth - S/T / Havok - Time Is Up / Soft Metals - S/T /John Maus - We Must Become the Pitiless Censors of Ourselves / Night Beats - S/T / Vastum - Carnal Law / Veronica Falls - S/T / Jeff the Brotherhood - We Are the Champions / Asobi Seku - Flourescence / Shannon & the Clams - Sleep Talk / Crowbar - Sever the Wicked Hand / Implodes - Black Earth / The Shoes - Crack My Bones / Scraps of Tape - Resident Flux / Aura Noir - Black Thrash Attack / The Dø - Both Ways Open Jaws / Naked on the Vague - Twelve Dark Noons / Dave I.D. - Response / Quit Your Dayjob - Word Domination / Dope Body - Nupping / Touché Amoré - Parting The Sea Between Brightness and Me / Other Lives - Tamer Animals / Timber Timbre - Creep On Creepin' On / Graveyard - Hisingen Blues......och många många fler men nu orkar jag inte lista fler!

Ps. 1. Håller på med en Best of Metal & Punk 2011-lista också. Håll utkik efter den.

Ps. 2. Tre av mina favoriter annars i år är den gravt underskattade Red Dons - Death to Idealism från 2007 och både powerpop-punk pärlan Jungle Fever - Cryin' Blood EP samt blackened thrash galningarna i norska Nekromantheon som kom förra året men som jag upptäckt i år och därmed missade årets lista.

torsdagen den 5:e maj 2011

Orka!

Kollar lite på gamla inlägg på denna blogg. Fattar inte hur jag orkade översätta allt och köra tvåspråkigt förr. Överambitiöst är bara förnamnet.

Rewind the tape.

Så länge varade min lilla Djungeltrumman-eskapad. Tillbaks på ruta 1 igen och det kanske är lika bra det? Känns faktiskt ganska uppfriskande. Tog dock med mig min "header" som ni kan se här ovanför, så att ni inte skulle känna er helt vilsna. Baby steps, baby steps mina vänner.

Imorgon (läs:idag) är det så äntligen dags för isländska fenomenet FM Belfast att få ett
partyutbrott på Babels scen som kommer få Eyjafjallajökull att likna ett skånskt berg.
Be there or be E=mc2!

Event>>> TRICKS/TRICKS/TRICKS: FM Belfast (isl)

Babels info hittar ni HÄR.

Förväntningarna är skyhöga!
Kolla bara detta citat saxat från ett fan-inlägg på deras hemsida:

(Sibsibsib)
Dear FM Belfast! Saw you in Cologne but was in love with you guys long before. Brought 6 buddies along who didn't know you before. Next time each of them will bring 6 other fellows. So 7 x 6 equals 23,675 peops who are so fucking desperate to see you again in the western part of Germany!!! So will you come back soon? Please???!?! Cheers!

Skit i att personen räknar som en kratta, det går ju inte att ta miste på entusiasmen!