Oljudet av tjugohundraelva.

Lovade även en speciell punk- & metal-årsbästalista. Har blivit lite extra mycket av den varan i år, dels för vår lokala skivdealer Dennis på Rundgång fick metaldille och fyllde sina hyllor, dels pga att jag blev admin på den internationella thrash-metal-gruppen Thrashers Unite på facebook. Dock har det varit övervikt på metalfronten. Har säkert släppts mycket punk och hardcore som jag missat, ni får gärna komma med tips på sådant jag missat.

Precis som med min mer "generella" årsbästa så har jag gjort en top 30 på spotify för punk/metal (ingen direkt inbördes ordning).
Allt finns dock inte så spana in länkarna vid varje bandnamn.
Efter dessa 30 följer en lista på bra släpp som inte går att finna på Spotify (så egentligen är detta längre än en top-30).

Do The Math's Spotify Metal & Punk-list 2011.

• Parasytic - Poison Minds (Relapse). En oemotståndlig mix av råpunk, crossover & thrash. En av årets i särklass bästa.
  
• Vektor - Outer Isolation (Heavy Artillery). Se beskrivning i förra blogginlägget.
• SSS - Problems to the Answer (Earache). Provokativa, brittiska, crossoverkungarna i Short Sharp Shock släpper sin punkigaste platta någonsin och det låter fantastiskt.
• Retox - Ugly Animals (Ipecac). All-star band med medlemmar från bl.a The Locust, Cattle Decapitation & Holy Molar. Noisig Aphetamine Reptile Records-rock i 2011-skepnad.
  
• Toxic Holocaust - Conjure & Command (Relapse). Se beskrivning i förra blogginlägget.
  
• Deep Sleep - Turn Me Off (Grave Mistake). Melodisk 80-talsdoftande punk i samma anda som Zero Boys & Adolescents.
  
• Essence - Lost In Violence (Ultimhate Rec). Nytt, ungt, Danskt thrash-metal-band som på sin debut visar mer mognad än vad många band i genren aldrig ens når upp till.
• Vastum - Carnal Law (20 Buck Spin). Det har kryllat av ny bra old school death metal i år men för mig knep nog Vastum förstapriset i kategorin. Grottigt men stämningsfullt.
• Orthodox - Baal (Alone Rec). Spansk doom-sludge med texter om religiösa riter, och spansk folklore, framförda av mystiska figurer i kåpor. Låter lika bra på pappret som på skiva.
• Entrails - The Tomb Awaits (FDA Rekotz). Se beskrivning i förra blogginlägget.
• Night Birds - The Other Side of Darkness (Grave Mistake). Se beskrivning i förra blogginlägget.
• Autopsy - Macabre Eternal (Peaceville). Gore-death-pionjärerna i Autopsy levererar ett av sina bästa album 22 år efter debuten Severed Survival.
• Morbus Chron - Sleepers In the Rift (Pulverised Rec). Se beskrivning i förra blogginlägget.
  
• Årabrot - Solar Anus (Fysisk Format). Odefinierbara tyngdmästarna i Norska Årabrot skall helst av allt upplevas live men Solar Anus är ett utmärkt substitut. Eget och massivt.
• Ravencult - Morbid Blood (Hell's Headbangers). Ösig ruttnande Grekisk black-thrash med betoning på black.
• Cerebral Ballzy - S/T (Cooking Vinyl). Se beskrivning i förra blogginlägget.
  
• Havok - Time Is Up (Candlelight Rec). Ett av de tightaste, mest intensiva banden i new wave of thrash metal-scenen släppte i år den efterlängtade uppföljaren till debutskivan "Burn".
• Crowbar - Sever the Wicked Hand (eOne Music). Sludge-core-legenderna, ständigt underskattade och missförstådda Crowbar, visar att de är still going strong med sin nionde fullängdare.
• Moab - Ab Ovo (Kemado Rec). Atmosfärisk post- (hård) rock med mycket Sabbath-vibbar (sången speciellt) som ändå lyckas undvika de fallgropar som Sabbath-efterapande band brukar falla ner i.
• Brainoil - Death of This Dry Season (20 Buck Spin). Brainoils unika mix av death och rockig sludge gjorde dem till en personlig favorit i år. Rekommenderas varmt.
  
• New Lows - Harvest the Carcass (Deathwish Music). Hardcore-kids från Boston som snöat in på skitig death metal och de mörkare sidorna av hardcore. Unikt sound, unikt band.
• Negative Plane - Stained Glass Revelations (Ajna Offensive). Stämningsfull och fritänkande Black Metal som t.o.m. hypnotiserar BM-skeptiker som jag.
  
• Reveal - Nocturne of Eyes and Teeth (High Roller Rec). Ännu ett fantastiskt band från metal-metropolen Uppsala (och tredje grymma HR Rec-släppet i år). Rockig blackened thrash blandas med synthar och nästan progressiva tongångar. Tänk som en blandning av Sarcofago & Death SS. Ett av årets stora överraskningar!
• Kratic - BlaBla Bullshit (Record Union). Från Norge kommer årets mest konfunderande skiva. Lätt tyngre än alla band jag har hört i år (!) men samtidigt fullt av grungiga teen-angst vibbar. Grunge-sludge någon? Otroligt fascinerande och lovande band som ger mersmak.
• Craft - Void (Carnal Records). Behöver inte någon närmare presentation? En av årets mest hyllade skivor. Den perfekta blandningen av gammal death och black metal.
• Red Fang - Murder The Mountains (Relapse). Rockig, nästan catchy, mix av stoner och sludge...och southern rock. Tungt som få men samtidigt nästan radiovänligt.
• Deathraiser - Violent Agression (Xtreem Music). Brasilianska album-debutanter som visar vart thrash-skåpet ska stå. Håller den Brasilianska traditionen vid liv.
  
• Necros Christos - Doom of the Occult (Sepulchral Voice Records). Tematisk, otroligt stämningsfull death/black/doom från Tyskland med folkmusikklingande mellanspel.
• Crucified Mortals - S/T (Hell's Headbangers). Mycket klassisk, okomplicerad, rakt-på-thrash med death-vibbar.
  
• Graveyard - Hisingen Blues (Nuke Blast / Warner). Egentligen kan man ju inte kalla Graveyards autentiska 70-talshårdrock för "metal" men de måste ju ändå få vara med här. Otroligt proffsigt och välljudande gbg-band som med denna skiva troligtvis kommer slå igenom internationellt.

Det var de 30 på listan...här följer resten:

• Två av de absolut bästa metal-släppen i år nämnde jag lite extra i mitt föregående inlägg: Antichrist - Forbidden World (antagligen årets i särklass bästa) & Dr. Livingdead - S/T. Läs mer om dessa guldklimpar en bit ner.
• Maim - Deceased To Exist (Soulseller Records). Ojojoj. Ännu ett högkvalitativt death metal-släpp i den gamla svenska skolan, från Sverige. Maim följde upp sin brutala debut From the Womb to the Tomb på ett storstilat sätt.
  
• Wrathprayer - The Sun of Moloch: The Sublimation of Sulphur's Essence Which Spawns Death and Life (Nuclear War Now! Productions). Vet egentligen inte, i skrivande stund, om denna skiva är släppt ännu men orka vänta ett år till att får tipsa om detta mästerverk. Tänk dig om ett blackmetalband anlitat Phil Spector som producent, det är så det låter om Chilenska Wrathprayer; evil wall of sound.
• Ghoul - Transmission Zero (Tankcrimes). De säckklädda galningarna från "creepsylvania" släppte sitt fjärde album i år och de kör vidare med sin mix av thrash/death/populärkultur...dock inte lika mycket instrumental surf denna gång.
  
• UX Vileheads - Hardcore XI (Ny Våg/Adult Crash). Sveriges just nu bästa hardcoreband släppte så äntligen sin debutplatta, efter två grymma sjutummare. De fortsätter i sin uppkäftiga tidiga USHC stil som de slipat till perfektion.
  
• Vallenfyre - A Fragile King (Century Media). Gregor Mackintosh från Paradise Lost har samlat ihop ett all-star team med medlemmar från bl.a My Dying Bride, Paradide Lost & At The Gates och släpper en temaplatta om sin far som gick bort för något år sedan. Klassisk tidig 90-talsdeath med mycket svenskvibbar.
• Warbringer - Worlds Torn Asunder (Century Media). Ett av de starkast lysande stjärnorna på New Wave of Thrash Metal-himlen släppte i år sin tredje fullängdare. Tungt med mycket Bay Area-stuk.
• Pyramido - Salt (Totalrust Music). Malmös doomiga sludgelangare klippte till med en riktig käftspräckare i år. Lär ta dem ut i vida världen ännu mer än tidigare.
  
• Mortal Sin - Psychology of Death (Noiseart Rec). Australiensiska legenderna visade att gammal är äldst och att ungdom inte är ett måste för att piska fram välljudande melodiös thrash.
• Indian - Guiltless (Relapse). Helvetiskt tungt som få i den genre vi skulle kunna kalla Roadburn-metal (post-doom/sludge).

Puh. Där var ett gäng. Men alla dessa har jag mer eller mindre lyssnat på i år.

Till sist vill jag även påpeka att Malmö-punk-powerpop-hoppet Terrible Feelings kanske skrev årets finaste låt när de komponerade Impending Doom. Få som lyckas kombinera tyglad ösighet med en melankolisk och desperat touch lika snyggt (får mig att tänka på tidiga Go-Go's och Australiensiska Tactics).

Årets besvikelse: Anthrax - Worship Music. Det som skulle bli så bra. Första studioplattan sedan Persistence of Time (1990) med Joey Belladonna bakom mikrofonen. Resultatet blir ett spretigt, sliskigt och haltande försök att tända den gamla gnistan. Ömsom anonymt, ömsom FÖR slisk-melodiöst (radioanpassat...Anthrax goes Nickelback?). Och den värdelöst gubbiga covern på Refuseds hit New Noise ska vi inte ens nämna. Nä, gör om gör rätt (tyvärr verkar den gå hem hos deras fans så det är väl jag som har "fel").

Årets skiva-som-kom-i-år-som-borde-vara-grym-men-som-jag-inte-har-hunnit-lyssna-på-ännu: Obnoxious Youth - The Eternal Void (Adult Crash).